Camilla fyllde som sagt år idag, vi var där och fikade och hade roliga samtal. Thomas:
- Om du säger nöff så är du en gris... Nånting-nånting... Och säger du soptipp så är du min vän.
Ja, ha är då en lustig en, den där Thomas.
Lena är oxå ganska lustig:
- Ja, jag trivdes då väldigt bra i Italien. Folk var så roliga, de slogs och bråkade ganska mycket. Men i Rom var de riktiga kaniner, om man satt på bussen så stod killarna och nästan juckade mot ens rygg. När man armbågat några så lät de en vara.

Sen for vi till stallet, och där började vi prata med Katrin. Hon har en del att säga. Det är faktiskt ganska upplysande. 1. Som att Ruffa förr var väldigt svårlastad, det tog en gång 16 timmar att få in henne i transporten, de gav till slut upp och försökte med en hästbuss. Det tog endast 7 timmar. När hon kom till Tuvan så fick de in henne på 10 minuter, Katrin ställde sig bakom och nöp henne litegrann i benmusklerna. (Gör ej detta om din häst har en tendens att sparka) 2. Ruffa såldes till Katrin med löftet att aldrig säljas. 3. På Joy-Peak och andra festligheter brukar de gå ponny-ridning. 4. Första gången de åkte med skidor bakom Ruffa var när hon kom till Tuvan, hon är tydligen väldigt het.
Några delar av samtalen.