När jag skulle till stallet, så halkade jag just utanför dörren. Väldigt kul. Jag tror till och med att jag skrek till.
Så jag satte upp en väldigt fin lapp på dörren. "Se Upp! HALT!" Dessvärre tror jag att mina stallmedmänniskor kommer upptäcka den lappen just när de linkar in, blåslagna, efter att de fallit pladask på isen.
Nåja, jag gjorde iaf något för att hindra deras öde att likna mitt. Jag tror jag kommer få ett blåmärke. Jag tittade efter, genom att dra med mina byxor, under knäna. Tur att ingen kom in i sadelkammaren just då, och såg mig där iklädd endast trosor.
Jag är lite konstig ibland, tror jag.

Det är ganska roligt, att R står alltid i hagen utanför stallfönstret. Man ser en stor beige mage, och knackar man på ser man en stor mule som försöker känna ens doft genom fönstret.
Hon är söt, den där hästen.

Nu ska jag sova, imorn hoppas jag på goda nyheter från Sjukgymnasten. Eller en knäoperation. Bara jag blir bra.
Jag saknar att springa.
Åh, gud, hoppas jag inte måste på en Zon-kur, och vila i en vecka. Vila, finns det nåt värre?

Love /M.