Det är konstigt hur folk kan förvåna en.
Man tjatar om någonting, väntar på att det ska hända, tjatar lite till. Man blir sur, surare och sen rinner droppen över. Då tar sig folk samman och allt händer snabbare än du hinner blinka.
Utifrån egna uppleverser dvs.

Ruffa var väldigt gosig idag, fast en smula ouppfostrad. Jag tror hon tycker att hon blivit försummad, och hon har ju rätt i det. Hon har blivit van vid allt vårat mys.
Hon stod i stallgången och skrapade med hovarna, hon ryckte med benet när jag skulle kratsa hovarna. (Typ en gång, men vadå) och nafsade efter godis. Typ lite...
För att hon stått ute dag och natt i några dygn. Tjoller=)

Har saknat henne mkt.
Godnatt! /M.