Efter att ha ringt till Saras alla uppehållsorter utan resultat så for jag till Bodan själv. Både Ruffa och Josse var utan grimma, men jag tränsade i hagen och gav mig ut på upptäcksfärd. Det gick inte så bra.
Ruffa och Josse gnäggade efter varandra och sen blev Ruffa rädd för en gubbe som stod efter vägen. Vi skrittade vidare över ängar och på en övervuxen gammal traktorväg. Det ledde liksom ingenstans. Men ute i ingenstans fanns det läskiga saker, som de tre (eller fler) älgarna som flydde när de hörde oss! Ruffa var lika rädd som älgarna och det blev lite av en kamp tillbaka hem. GALET!



Och när jag kom fram till betet så var ladan där vi har alla våra grejer låst, så jag fick krypa in genom glepan mellan dörren och marken. När jag väl var inne såg jag en dörr längs in, som jag hade kunnat gått in genom.