I felt like home...

När jag vaknade kände jag hopp; solen sken lite försiktigt utanför fönstret! Det var nog lite som en tillfällig sjukdom, typ huvudvärk, för det gick över.
Cissi ringde (sådär i perfekt tajming som alltid) då jag just kommit till stallet. Jag hade just gett lunch.
Vi red ut längs cykelvägen, men svängde in på en rätt så stenig väg (lite för stenig, Ruffa kändes lite ömfotad) som leder uppför berget, men den började kännas mer som en klippig väg än en stenig väg så vi red på en stig som går en bit bort.
Det var roligt.
Ni ska få en vacker illustration:



Och så vidare..

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: