Nu är jag hemma. Det har varit en utmattande dag! Jag och Sara red (eller jag red, hon gick med Josse i släptåg) till ursviken där JoyPeak hålls. Det tog en och en halv timme drygt. Och när vi kom fram var det hur mycket folk som helst! Vi sick-sackade mellan bilarna, och red in på området.
Det fanns en plätt där hästarna samlades, vi blev sju stycken. Det var väl kanske tre shettisar, två russ, Wilma och Ruffa som gick. Russen och shettisarna var jättefina! Och de hade westernsadlar, så de såg ut som indianhästar! ^^
Vi gick i tre timmar, och tog några pauser. Det var en aldrig sinande ström med småbarn och föräldrar. Efter ett tag blev det nästan kaos. Inte speciellt organiserat eller säkert.
Vi red hem igen, och gick ned i vattnet på ett ställe längs gunsenvägen, Wilma plaskade så det skvätte ;)




Dagens klockrena fråga:
- Är det en riktig häst? Det var en kanske 10-årig pojke som frågade. Hon står ju så stilla.
Nä, hon är av plast.

Det var ändå ganska coolt att rida igenom ett festivalområde. Hästarna var fantastiska!
Sammanlagt så har hästarna skrittat i 7 timmar.